Som en vän i himlen?

Det kanske är lite märkligt att jag skriver om just detta,

Men jag kunde verkligen inte låta bli

Vänner man träffar, vänner man har sen man va riktigt liten och knappt minns första gången man sågs. Vänner man mister på vägen och sen plockar upp lika snabbt igen

Men vissa gånger tar det allt längre tid

För vissa människor klarar inte av hatet som just sipprar runt om en

Alexandra Hagstedt är en sån person som jag såg upp till

Vilken situation vi än va i, så va hon alltid den som jag såg som min stora förebild

Hon kunde allt, visste precis allt

kanske inte allt, men hon va jävligt grym

Jag träffade henne första dagen på Gymnasiet och vi skulle gå i samma klass

I början hatade vi varann

vi hade aldrig sagt något till varandra

Bara våra blickar visste

Tiden gick och våra raster bestod av att stå utanför skolan och röka och skratta åt meningslösa saker

Vi kom närmare och närmare varann för var dag som gick

Vi umgicks dag som natt och vi visste att det alltid skulle vara vi

Vi va rädda för vad som kunde hända

Och det hände verkligen

Det verkligen hände

just det som inte fick hända

Vi tappade kontakten helt

och vi glömde bort varann

Så som om allt aldrig hade hänt

Vi glömde bort varann som om vi var någon slaks leksak för varandra

Men hon va verkligen verklig

För mig va hon det!

Nu kommer snart tåren och mina tankar om allt är så stora

fingrarna på tangent bordet skakar av ledsamhet, besvikelse och hat

Kom ihåg det "Alex" Du är i mitt hjärta dag som natt

och jag tänker på dig minst 1 gång om dagen

Detta va tillägnat till Alexandra Hagstedt