..Så många frågor, men aldrig något riktigt svar.
Jag fick inte direkt svar på de frågor som jag ville ha svar på. Bara en liten förklaring hade räckt. Men inget av svaren räckte till, inte för mig. Jag satt på tåget i 3,5 timma. Jag satt där, stirrade ut i mörkret. Jag förstod ingen ting? Varför? Varför ville du hålla mina händer, varför satt du och tittade mig rakt in i ögonen? Varför ville du kyssa mig? Och du sa att det inte betydde något, varför var du då så på med att kyssa mig? Och för dig skulle det inte betyda mer än en "Farväl kyss"? Nej... För mig finns det inte. Jag är inte det objektet man en gång Plockar upp i en bar och sen kysser "farväl".
"I was just a girl you picked up in a bar"
Jag är jätte glad att jag träffade henne en stund idag, så att vi i alla fall kunde få prata ut om lite saker som skett den senaste tiden. För mig var det skönt och .... befriande. Befriande från de flesta frågor som jag har gått runt och burit på. Även om jag inte fick de svaren som jag skulle vilja ha, så fick jag i alla fall ...... ett svar.
Det sårar mig djupt i hjärtat att hon kommit över mig så snabbt som hon faktiskt har gjort, och redan hittat någon annan. På den punkten så känner jag mig inte så värst...... speciell, eller rättare sagt: Betydande för henne. Det hon sa den natten i telefonen, det hon lovade mig. Det hon inte kunde hålla. Och sen inte ens bry sig. Jag säger som jag sagt till henne tidigare: "Hoppas att det, eller att hon var värd det". För min vänskap finns inte där idag. Inte på det sättet som jag hade hoppats på. Jag vill finnas där för henne. Men det känns inte kul för mig att vara där, medans hon.......fuckar mina känslor. Det är faktiskt så det är. Jag fick svar på den frågan som jag har ställt mig själv, flera gånger om i 2 veckors tid: Är jag fortfarande kär i henne, vill jag vara hennes.......?
Jag har svaret... inom mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar