Som en trasig fjäril.

......jag vet knappt både in eller ut, under eller över?

Ja ni hör ju, låter ju hel knas. "Under eller över?" Uh?

Jag gav ut mig själv, för enkelt, för lätt. Jag tog in en människa tätt inpå mitt liv. Varför? Blev jag manipulerad och inte kunde se klart? Just nu spelar det ingen roll. För just nu, sitter jag här. Lyssnar på Samira Saeed - Kolena Ensan. Den enda låten som jag kan skriva till. Skit i om det inte blir bra det som jag skriver. Det är inte mitt mål med denna "bloggen". Jag får ur mig tankar, känslor och .... olika . Vet inte?

Just nu sitter jag och undrar: Varför jag, Varför just jag?

Du fångade mig så lätt in i ditt fjärils nät och band fast mig. Som den känsliga fjärilen flög jag runt dig och var förblindad, av kärleken? Ja, något var det. 

(Har ni hört om att, om man håller i en fjäril och tar på dens vingar, så att pulvret försvinner. Då kan den inte flyga mer.)

Jag var din fjäril, du fångade mig i ditt fjärils nät och tog på mig. Du berörde mig. Alla mina känslor blev upptäcka och där låg jag, här ligger jag och inte kan resa mig. Världen snurrar kring mig och jag kan inte hinna med. Varför skulle jag det?  

 Vem lyfter upp en trasig fjäril som ligger på marken? 

Förblindad av mitt egna liv, min egna vardag. Mina sekunder flyr mig och jag vet inte om jag ska springa efter och jaga dom, eller bara ligga kvar här, som den trasiga fjärilen, och vänta tills någon upptäcker mig?

Det kan ta lång tid.

Jag vet vad som kommer att hända. Min kropp och jag kommer att starta ett krig.

Emot varandra. 

Vi kommer att skrika, ropa på hjälpa. ropa på hjälp.

Är detta ett tecken på att jag behöver hjälp med de känslor jag har?

Kan vara. 

Men jag vet vem jag är, jag vet vad jag vill.

Inget mer begär jag av mig själv. 

Inget mer.

Det kommer att synas. Kroppen och ... mina ögon kommer att berätta för dig. 

Mina ögon säger allt. 

Mitt leende kommer längre inte att vara vid min sida, det kommer att svika mig.

Man kan läsa av mig för lätt.

För lätt.

Det känns som att jag vill gå hem. Men vart är mitt hem?

Inte hos nån.

Jag blev lämnad. Lämnad och övergiven.

Varför?

Jag gjorde fel. Lika så hon.

Men jag ställer mig frågan: Varför, varför just jag?

Varför var det mig som du svepte ditt nät runt?

Såg du alla mina fel och brister & var villig att spela på dom?

Jag gråter mig själv till söms.

Jag vill inte ha medlidande.

Aldrig.

Varför vill jag att någon ska förstå mig?

När dom aldrig vill göra det annars?

Jag vill att du ska förstå.

du..