Theresé Wendesten

Jag sitter här och tänker, på hur jag ska göra? Det är så många tankar och känslor som bildats inom mig idag. Hur ska jag göra? Vad ska jag göra?

Jag berättade en liten bit av mitt liv för henne igår kväll. För jag ville att hon skulle förstå mig när jag säger att jag inte vill bråka, jag vill inte ha så mycket drama som har kretsat kring oss den senaste tiden. Jag vill inte ha det så. Men det kanske var en miss som jag gjorde genom att berätta det för henne? Det känns så. jag känner mig så ledsen, så missförstådd. Jag trodde inte att hon skulle börja redan dagen efter, i morse att starta en konversation som Hon visste skulle leda till bråk och att vi skulle bli oense. Varför gjorde hon så? jag sitter här och gråter. Känner mig så såra. Jag skrev saker till henne som Jag inte ens har berättat för mitt förflutna. Två av mina ex flickvänner. Jag skulle nog hållit det för mig själv. För innerst inne så visste jag att det inte skulle hjälpa om jag skulle berätta det. Men jag vill göra ett försök, ett försök som jag ville så gärna lita på.

Jag börjar hamna på botten. Jag vet inte om jag kommer att orka klättra upp från detta. Detta sliter mig inuti och jag står som ett frågetecken: Varför?

Varför kan vi bara inte vara vänner? Varför kan vi bara inte lita på våra känslor när det gäller oss två? Varför utnyttja det som vi två har? Vi utnyttjar våra känslor och vi båda kan inte nöja oss med det som vi har. En stark kärlek till varandra?

Mina känslor är så starka för henne. Varför vill hon inte tro mig? jag har svårt. Svårt för att visa det. och det varnade jag henne för i början. Hon accepterade det. Och igår när jag berättade en del av mitt liv, en liten del av min uppväxt, då trodde jag att hon skulle kunna förstå varför jag har så svårt för att öppna mig. Varför jag har så svårt för att visa mina känslor. Det är bara för att jag sett min mamma bli så sårad och illa behandlad att jag inte vill bli det själv. Och därför öppnar jag mig inte i första taget, och inte så snabbt. Det kommer när det kommer. Men jag kommer aldrig att kunna öppna kig så mycket som jag vill om det ska fortsätta så här, för då kan jag inte se någon mening med det.


Jag är så ledsen...