Vad ska jag skriva.. Jag vet nu att detta inlägget kommer att bli långt.
Jag skriver inte om mitt liv bara för att jag vill att folk ska "tycka" synd om mig. Utan att det är jag som vill skriva av mig, det som ligger mig tyngst i hjärta och själ.
Jag kan bli så fruktansvärt ledsen när jag hör människor och vänner som sitter och tycker synd om sig själva för att dom inte fick den super fina tröjan för 3000:- i Julklapp/present eller Hon/Han aldrig fick åka utomlands den sommaren. "Jag måste bara ha den nya datorn och mobilen!"
Medans det finns människor, barn runt om i världen som aldrig ens kan få ha en sån dröm, Den ända dröm dom har, det är bara att få en fin och lugn Jul med familjen.
Jag och mina syskon har inte firat Jul med våran pappa på 8 år. I 8 år valde han sina flickvänner och deras familjer före oss barn. Vi fick inte ens följa med. Så det blev alltid för oss att vi fira Julen hemma hos mamma. Och hon har alltid ställt upp för oss och gjort det mysigt för oss. Men någon stans så vill man någon gång fira Julen med sin pappa.
Man vill inte känna sig bort glömd. Och det är precis det som vi har gjort.
Vi har blivit bortglömda av våran egna pappa.
Alkoholen och flickvännerna kom alltid först.
Det var bråk, man hittade honom däckad på toan när man var 5 till 15 år.
Man fick bära in honom i sängen.
Förra Julen 09 så var min pappa singel och jag passade på snabbt att fråga han vart han skulle fira Jul. Och då sa han att han skulle vara hos hans syster (min faster).
Och då frågade jag han om jag fick hänga med. Pga av att vi inte har firat Jul med han på 8 år.
Men mina syskon hade bestämt att dom skulle fira det hos min äldsta syster. Men det gjorde inget för mig. För då fick jag äntligen chansen att fira Jul med pappa.
Julafton kom och jag gick ner till köket, där pappa stod med en grogg i handen.
Den stunden, den besvikelsen och den kalla känslan jag fick när jag såg han fick mig må så dåligt.
Inte ens på Julafton kunde han låta bli att dricka sig full. Jag minns att han började tjafsa med mig om en sak som inte hade med mig att göra. Men det var hans sätt för att "starta igång" något. Farfar kom hem och sa till han. Men vad hjälpte det? Att han blev ännu med förbannad och började gapa.
...Och den Julen firade inte jag med någon av mina familjemedlemmar. Utan jag, ensamt syskon firade Julen hemma hos min faster och hennes Familj.
I Julklapp önskar jag mig en. . Pappa
Jag skriver inte om mitt liv bara för att jag vill att folk ska "tycka" synd om mig. Utan att det är jag som vill skriva av mig, det som ligger mig tyngst i hjärta och själ.
Jag kan bli så fruktansvärt ledsen när jag hör människor och vänner som sitter och tycker synd om sig själva för att dom inte fick den super fina tröjan för 3000:- i Julklapp/present eller Hon/Han aldrig fick åka utomlands den sommaren. "Jag måste bara ha den nya datorn och mobilen!"
Medans det finns människor, barn runt om i världen som aldrig ens kan få ha en sån dröm, Den ända dröm dom har, det är bara att få en fin och lugn Jul med familjen.
Jag och mina syskon har inte firat Jul med våran pappa på 8 år. I 8 år valde han sina flickvänner och deras familjer före oss barn. Vi fick inte ens följa med. Så det blev alltid för oss att vi fira Julen hemma hos mamma. Och hon har alltid ställt upp för oss och gjort det mysigt för oss. Men någon stans så vill man någon gång fira Julen med sin pappa.
Man vill inte känna sig bort glömd. Och det är precis det som vi har gjort.
Vi har blivit bortglömda av våran egna pappa.
Alkoholen och flickvännerna kom alltid först.
Det var bråk, man hittade honom däckad på toan när man var 5 till 15 år.
Man fick bära in honom i sängen.
Förra Julen 09 så var min pappa singel och jag passade på snabbt att fråga han vart han skulle fira Jul. Och då sa han att han skulle vara hos hans syster (min faster).
Och då frågade jag han om jag fick hänga med. Pga av att vi inte har firat Jul med han på 8 år.
Men mina syskon hade bestämt att dom skulle fira det hos min äldsta syster. Men det gjorde inget för mig. För då fick jag äntligen chansen att fira Jul med pappa.
Julafton kom och jag gick ner till köket, där pappa stod med en grogg i handen.
Den stunden, den besvikelsen och den kalla känslan jag fick när jag såg han fick mig må så dåligt.
Inte ens på Julafton kunde han låta bli att dricka sig full. Jag minns att han började tjafsa med mig om en sak som inte hade med mig att göra. Men det var hans sätt för att "starta igång" något. Farfar kom hem och sa till han. Men vad hjälpte det? Att han blev ännu med förbannad och började gapa.
...Och den Julen firade inte jag med någon av mina familjemedlemmar. Utan jag, ensamt syskon firade Julen hemma hos min faster och hennes Familj.
I Julklapp önskar jag mig en. . Pappa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar