Theresé Wendesten

Du sårade mig förra helgen. Jag har tänkt på det varje dag, sen förra helgen.
Dom orden som du sa i ansiktet på mig. Dom brände hela min kropp, hela min själ.
Jag trodde aldrig att du skulle säga något sådant till mig.

Jag vet att mina fel och brister ändå är något vackert. .

..Det var en tid. Då jag var nere mycket. Kändes som att jag låg på botten.
Jag hade ingen. Jag hade inte ens någon när jag hade dig.

Förstår du vad jag menar?

Jag kände mig även då, ensam. Även om jag hade dig.

Jag torkade mina tårar med alkoholen, jag dansade bort min sorg och
sjöng ut alla min fel och brister. .
All vrede jag hade inom mig försökte jag på något sätt att lösa med Alkoholen.

Det blev en rutin för mig, nästan som min vardag.

Det blev till hetaste partyt i mina tankar. .

Men det är slut med det nu. Du är inte värd det, jag är inte värd det.
Jag kan bättre än så. Det vet både du och jag.
Jag kan klara mig, jag kan ta hand om mig, utan din hjälp.
Och jag vet att du inte tror mig när jag säger det.
För du ser bara en svart klump i dina ögon när du tittar på mig.


Du har aldrig kunnat se mig, vem jag är. .