.ensamheten,

ensamhetens hunger blir aldrig riktigt mätt.

ensamheten tänkte jag mig alltid som en vacker plats,
när jag fann den var den vacker, sorlig, klipsk, outhärdlig, trygg,
det ena och det andra,

Vacker är den för den liknar ingen annan plats,
vacker för att varje människa har besökt ensamheten, vissa har fastnat,
ensamheten är ganska ensam,
men även en sammhörighet,för att varje människa möter den, men ingen möter den densamma,därför möter människor varandra,det är en likhet i en olikhet.

sorlig,
för även om människorna möter varann i ensamheten
så är alla där av olika orsaker,
och alla känner den på sitt eget sätt.

det sägs att det spelar ingen roll vad det är för miljö
positiv som negativ,
man kan känna trygghet om man är där tillräckligt länge,
och inte vet något annat,
till och med det värsta man kan tänka sig,k
kan människan finna tryggheten,
det är det som är det outhärdliga.

' du får gärna besöka ensamheten, men stanna inte där alltför länge'

varför försöker människor utrota ensamheten ?
den ska finnas där, det handlar bara om att hantera den på rätt sätt,
finna en balans så man inte fastnar där,
varför ta bort en plats som ändå är skapad till för att kunna finna sig,
för att kunna känna ?
Ju fler människor som inser att ensamheten inte går att få bort,
utan lära sig att behandla den väl, dessto vackrare blir ensamheten.