Sidvisningar förra veckan

tisdag 24 mars 2009

090324 - Efter 19 år fann hon sin pappa.



Nicole chattade efter återföreningen
med sin pappa

21-åriga Nicole hittade äntligen sin försvunna far på den
hawaiianska ön Oahu – de två återförenades i Spårlöst
efter 19 år. När tv-teamet skulle lämna Hawaii stannade
Nicole kvar för att lära känna sin ”nya” pappa.
Efter programmet chattade hon med tittarna.



Nicole berättar om känslorna inför
Spårlöstresan till Hawaii

I Spårlöst gör Nicole Ridderström sitt livs resa. På
Hawaii söker hon tillsammans med Ulrika Eriksson
efter sin pappa, som hon inte har träffat på 19 år.
För tv4.se berättar Nicole om känslorna inför resan.


21-åriga Nicole Ridderström föddes i Kalifornien men kom tillsammans
med sin mamma till Sverige som tvååring, efter att föräldrarna separerat.
Pappan flyttade till Hawaii och under de 19 år som gått har han aldrig hört av sig. Nicole och hennes mamma har försökt kontakta honom flera gånger men inte lyckats.
Han bor inte längre på adresserna de har fått.
Sedan de tidiga tonåren har hon känt en längtan efter pappa.

Upplevt att något saknats.
– Jag har alltid haft en låtsaspappa men samtidigt alltid känt att jag vill ha en "riktig",

precis som mina kompisar. Det har inte funnits det där familjebandet.
Jag har inte haft någon riktig sammanhållning med mammas kille.
– Det skulle betydlig väldigt mycket om jag fick träffa min biologiska pappa,

jag skulle bli överlycklig. Det skulle göra mig hel igen. Jag vill kunna prata
med honom och fråga varför han inte har hört av sig, säger Nicole Ridderström.
Tillsammans med Ulrika Eriksson reser Nicole till den hawaiianska huvudön Oahu

för att inleda sökandet. Det enda de har att gå på är pappans namn och att han är motorcykelintresserad – åtminstone var han det för 20 år sedan.
Så det blir ett sökande i bikermiljöerna i Honolulu och på den mindre ön Kauai,

bland tatuerare, barer och serviceverkstäder.
- Jag försöker att inte ha några förväntningar på resan. Jag vet ju inte alls hur det ska gå.


Jag intalar mig själv att inte hoppas för mycket och förbereder mig på det värsta. Fungerar det?
- Nej, det fungerar inte speciellt bra. Inte alls faktiskt. Jag vill tro att jag är stark och kan strunta i att bry mig. Men jag är jättenervös.
Vad är det värsta som kan hända?
- Att han inte finns eller att han inte vill träffa mig. Att han kanske sitter i fängelset för mord eller något annat hemskt, eller att han till och med är död.



____________________________________________________

Inga kommentarer: