det här är en historia jag inte kommer glömma,
en tid jag kommer minnas förevigt.
det kommer bli mitt förflutna
som kommer leda till en annan framtid,
allt vi gått igenom,
all samvete jag känt för att vara med dig,
det kommer jag bära med mig vart jag än går.
när regnet når betongen
kommer jag höra ditt namn viskandes inom mig,
och jag vet då att vi kommer att mötas på samma plats,
oavsett vilken plats vi står på,
vem vi är med.
så kommer vi vara med varandra i själen.
Jag vet att du kunde vara den som skulle kunna läka
alla mina brännmärken,
jag vet att du såg henne någonstans där bakom mil av murar,
så såg du mig,
jag vet nu varför.
du brydde dig tillräckligt för att försöka
hur mycket jag än skrek,
och sa emot,
så gav du aldrig upp,
du såg mer än vad verkligheten visade.
jag menar från själen när jag säger
att du är min ängel,
som aldrig någonsin klagat på något jag gjort,
som har accepterat mig för den jag är,
som så gärna strävade för att öppna buren
så fågeln kunde flyga iväg mot friheten,
och även om jag inte hade modet till att göra det,
så betyder det världen att du gav dig kraft till att försöka.
det berodde inte på dig, eller att du inte var tillräcklig,
du var mer än tillräcklig, och därför gör det så ont.
allting berodde på mig,
du har kanske rätt,
jag är fördärvad och vill fortsätta vara fördärvad.
du har varit min bästa vän,
den som lärt mig så mycket,
du har funnits där i alla lägen,
även fast det är slut,
så är det inte slut,
och tro inte för en sekund att jag kommer till att glömma dig,
för om jag banne mig inte kommer ha dig bredvid mig som min vän,
så ska jag bära med dig i själen vart jag än går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar