Alla syskonen är samlade och det känns åter igen helt tomt,
som om att jag inte är med i bilden.
Fasten att jag är en den av syskonskalan.
Men det är väl så, våran uppväxt tillsammans har inte varit som alla andras?
Splittrade och ensamma på våra egna små sätt.
Men vi är ju ändå syskon, och det kommer vi alltid att vara. .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar