dina ögon speglar fortfarande din själ.

- idag insåg jag hur mycket jag hade saknat en person,
märkte hur våra liv har passerad oss förbi,
en evighet, det står jag fast vid.
helt ärligt, trodde inte att jag skulle känna såhär.
Men när jag såg dig.
Mig och han tillsammans,
var allting som det skulle,
precis som förr.
och skratten kunde återigen få liv igen,
kunde ge något mer än bara skratt.

Jag vet inte riktigt vad jag försöker komma fram till.
förutom att under den här tiden,
och egentligen alla tider,
visar jag inte att jag behöver någon,
men hur ska jag kunna känna att jag gör det,
när jag egentligen inte känner ett skit i tillvaron ?
så kall jag har varit ändå,
du har velat träffa mig,
boka tid, och jag har skippat det om och om igen.

Fan vad livet förändras ibland,
trots att den står still,
men i en stilla natt kan jag fortfarande höra våra skratt
smälta ihop till ett,
och allt är som det ska ,
som det alltid varit.

egentligen ville jag bara be om förlåtelse
för att jag inte existerat i ditt liv,
och låtit min stolhet och tomhet stötta ut dig,
men oavsett vad,
så längtar jag efter dig,
och dina ögon speglar fortfarande din själ,
som den alltid varit,
och jag behöver inte se dig
för att se att du är nere,

Men försök förstå mig,
för allt jag ser är alla som är nere,
jag försöker få dem upp,
visa dem vägen,
och när det inte går,
ger jag dem min väg,
så jag stannar kvar,
jag blir förblindad, döv, stum,
mot dem jag egentligen allra mest brinner för.
Men vem ska jag ge min tid till ?
ibland känner jag mig som en jävla installerad maskin,
jag ska alltid vara lycklig, skratta högst, skrika högst av glädje,
aldrig kan det vara okej att visa något,
och till mina murar är inte bara jag som bidragit,
det är min omgivning också.
jag vet inte ens varför jag skriver det här nu,
men önskar att saker och ting inte hade förändrats,
hoppas att vi alltid förblir en evighet,
för hur jag än agerar,
är du en evighet i min själ.

_______________________________________________________